You can't ride a bike without christmas

Just fan. Har glömt att berätta att jag tar ledigt härifrån tills julen är över. Fruktansvärt. 

God Jul!

ps. Glöm inte att Abrahamsson's håller koll på dig:

 

Storebror

Jag förmodar att de flesta har bekantat sig med hitta.se´s nya funktion “gatuvy”. Kort och gott en totaltripp av google´s “street view”. Det är en förvånande bra ripp vi har blivit tilldelade också. Fina bilder som gör det möjligt att strosa runt på Stockholms gator. 

Problemet är väl dock att det finns knappast någon som använder funktionen i dess rätta syfte. Nej nu har sporten, som redan i förhandssnacket har sagts bli ny jokergren till OS i London, hittat till lilla blöta Sverige. 

Jänkarna har sedan gammalt varit glasklara mästare på att hitta mer eller mindre roliga händelser i dessa bilder. Det kan vara en torsk som handlar tjänster på Skid row eller helt enkelt lustiga hattar. 

Jag har nu varit på jakt efter egna fynd här i Stockholm. Efter blandade resultat tänkte jag i alla fall bjuda, helt kostnadsfritt, på ett litet collage. Jag ger er: Mina och andras bästa fynd i funktionen gatuvy. Varsågoda!

Titta där, Tito B!

Kvarsittning

Som ett stort tack för att ni trofast trillar in här, dag in och dag ut, så tänkte jag ge er en lite tidig julklapp.

Jag har kommit över ett gäng spotify-inbjudningar och vad skulle inte passa bättre än att ge dem till er. Skriv er mailadress i kommentarfältet och så skickar jag. Enkelt va. 

God jul era jävlar. 

Björnen

Hittade den här gamla bilden i min östatsmobil. Eller gammal och gammal. Knäppte väl den för någon vecka sedan men det spelar verkligen ingen roll.

Bilden är ett resultat av något som fick mig att fnissa lite. Storyn är att en björn (oklart vad den heter men låt oss kalla den Björn) har det lite trassligt. Den har dragit på sig en vidrig liten sjukdom och måste genast hitta ett bättre hem. Efter en snabb titt på hemnet.se stod valet mellan någon förort i Tyskland och en björnpark i Orsa. 

När nyheten om Björns eventuella inflytt når parkchefen Torbjörn Wallin blir han fullkomligt till sig. Eld och lågor. Han samlar ihop sin delegation och reser till Björn för att lyfta fram de ofrånkomliga fördelarna med att välja Orsa före någon obskyr förort i Tyskland. 

Men Sylvia är ju tyska, säger Björn. 

Ja men nu bor hon här, säger Torbjörn.

Efter säljmötet är Torbjörn osäker. Han vet inte riktigt vad som kommer att ske. I en kommentar sätter Torbjörn ord på sin framtidsdröm: 

“Det är ju som om Brad Pitt med fru skulle flytta till Sverige”

Refresh

Precis som “Svetsen”, “Byggchefen”, och “Underleverantören” så är “Dagens Media” en så kallad “branschtidning”. Just den sistnämnda kan man säga är a och o inom den bransch jag för tillfället är sysselsatt i. Folk är som besatta av Dagens Medias nyhetsflöde. Facebook är såklart det givna knarket på landets arbetsplatser men på mitt jobb sitter folk febrilt och trycker på Dagens Media. 

Deras nyheter är ofta väldigt tveksamma. De har flera år i rad kammat hem SM i ryggdunkeri och ger inga intentioner på att tappa den segern i år. Vilket jag tycka är helt okej. Herregud, det är väl därför branschtidningar existerar. Ryggdunk hit och highfajv dit. 

Nu verkar det i och för sig vara total nyhetstorka. Här är en dagens toppnyheter: 

Anders Andersson

Igår var det ett hejdlöst rapporterande från vänsterblockets presskonferens där de meddelande att de ingått i en koalition. Otippat. 

Årets mest väntade nyhet blev officiell och det är väl ett tappert försök i att intala oss att Lars Ohly har tyglats. Men vi vet ju att vi har en spännande politisk framtid att vänta. Ohly kan nämligen inte hållas och kommer snart gå helt bananas med all den makt han blivit tilldelad. 

När nyheten presenterades igår var jag egentligen mest intresserad av hur de nu skulle kommunicera sin nya profil. Det är ju hög tid att släppa sargen och kliva över till ett lite mer tvåtusentaligt formspråk. Kanske inte någon extrem extreme makeover men lite upphottade loggor, nytt namn som verkligen samlar dem under samma tak och lite snabbare frillor. Var det för mycket att hoppas på?

Ja tydligen. 

Det är samla gamla trötta menlösa försök. Om nu tanken är att de verkligen ska vara ett alternativ till alliansen så är det väl läge att hyra in en konsultcopy som har ett lite djupare tänk än “de rödgröna”. Det är för fanken lika spännande som en telefonkö till skatteverket. 

Det är bara att ta sig en snabb titt på bilden och så ser man direkt att det är såklart Ohly som ligger bakom det här djävulskapet.

Ska den här mannen verkligen ha någon makt i det här landet? Känns det bra? Ja ja. Döm för er själva: 

Mikael Dorsins bror - Henrik Dorsin

Jag vet att jag varit lite frånvarande de senaste veckorna. Lite som en pappa som åker på "konferansresa" framåt helgen. Detta frånvarande faderskap har resulterat i en hel drös med youtube-klipp och det är inte helt okej. Ni är värda bättre. Mycket bättre. 

I veckan som hägrar tar vi nya friska härliga tag. Men först tycker jag att vi likt en brommamamma kilar ut och köper ett nytt pinfärskt Marlboro mentol-paket fyllt med en dagsfärskt youtube-klipp. 

Klippet är hämtat från berg- och dalbana programmet "Parlamentet". Den ständigt lysande Henrik Dorsin kör en fullkomligt ypperlig monolog. Om ni är som folk och inte orkar titta igenom hela klippet så rekommenderar jag varmt att spola fram till 02:23. 

02:23 var det alltså. Efter tänker jag som sagt bättra mig. Från och med imorgon kvitterar jag ut pappaledigheten och skiter i att jag troligtvis kommer tappa min top floor status på Scandic Järva Krog. 

2008

Sådär ja. Då var det 2008 igen. 

Resan hem från Borås gick bra. Tackar som frågar. Resan fick bli ett par timmar helt tillägnade ämnena "Reflektion" och "Utvärdering". Mycket av reflekterandet och utvärderandet kretsade kring klassikern "Tre Kronor" och dess storhet.

Hinner tyvärr inte gå in närmare på mitt tänk kring mälarviken och dess invånare. Jag lämnar er istället med ett par youtube-klipp. Och ja. Det såg förjävligt ut och er besvikelse över detta får en Volvo-anställd att framstå som gladare än Glader. Men känn er istället lyckliga över att ha sett ett par kilo nostalgi. 

Nu: Uppsala. Gasque och kontraktskriveri står på agendan.  

  

Etta!

Sitter här, inlåst på rummet. Borås ligger (i mina tankar) fint och vilar utanför mitt fönster. Hotellet har varit goda nog med att komplettera detta enkelrum med julmust, pepparkakor och dagens Aftonblad. 

Jag vill ju knappast vara den som är den och hålla på dessa godsaker i väntan på bättre tider. Vad skulle städerskan tycka? Ett riktigt slag i ansiktet. Så efter mumsande och klunkande når jag sidan 38 i tidningen och läser med tveksam koncentration Helena Trus sida. Hon rapporterar från gårdagens “gala”premiär av “Vi hade i alla fall tur med vädret - igen” och inte helt otippat finns här en massa mingelbilder. 

Jag fastnar i synnerhet framför en av bildtexterna. Det måste ta mig fan vara den värsta bildtexten man kan bli tilldelad. 

“Tina Leijonberg och väninnan Ylva Nordin kom först av alla”

Räckte det inte med de behövde visa upp sin feja bland alla andra menlösa. Med sina nyvunna flammor, presskåta mammor, som inför fotografer står och ger autografer. Tack Uggla.  

Det är klart. Nu är jag kanske inte helt uppdaterad på Tina. För mig är hon Pillan, mamman i Tre Kronor, som var gift med prästen och hade en fruktansvärt irriterande game boy-spelandes son. Kanske är det så att Tinas karriär stannade upp i samma sekund som Sten sprängde hela Tre Kronor? 

Det verkar inte bättre än att hon likt en acneskadad warcraftjunkie måste tälta utanför butiken, eller som i det här fallet bion, för att ha den minsta chans att haffa sig en plats.

Skål Tina!

Ellos

Även denna vecka blev det en tur till vilda västern. Vid närmare inzoomning står det Borås. Om jag hade några som helst förväntningar på Uddevalla så var de totalt bortblåsta inför Borås. Jag menar. På vilketmöjliga lilla sätt kan en stad som endast gjort sig känd genom Ellos vara bra? 

Mina förväntningar var med andra ord lägre än Marianergraven men fan vad snabbt de skulle ändras. Nu har jag i och för sig visiten bara varat i ett par timmar och allt har mött mig i mörker men ändå. 

Med risk för att bli fruktansvärt besviken imorgon så har jag beslutat mig för att låsa in mig här på First Hotel. Nu har jag lyckats inbilla mig att det här staden kan vara något att ha och så ska det förbli. Den har ju trots allt Pinocchio som stadssymbol. 

Greetings from Borås!

Skriet

Såg ni Idol i fredags. Troligtvis inte. I en tjock söndagsdimma såg jag reprisen och trodde jag skulle bli besviken. 

Jag visste redan att Johan hade åkt ut, det hade jag redan firat, men att hans uppträdande skulle ta en så oavsiktligt härlig sväng trodde jag inte. Vi fick vara med om ett makalöst skrik. 

Vi visste redan att massiva horder 13-åriga tjejer skrek så fort de såg honom. Men jag hade någon stans en förhoppning om att dessa skrik gjordes med en smula ironi. “Vi skriker för att vi borde och för att det är roligt”.

Nu fick vi ett ansikte på detta skrik. Vi skulle kunna kalla det the mother of all skrik. 

Johan var mitt i sin låt och vände sig mot ett av hans “fan” i publiken. Kanske som ett tack för att de häckat utanför Scandic Anglais i åtta veckors tid. Hon blir fantastiskt chockad. Skriker rätt ut. 

Egentligen ingen idé att jag förklarar händelsen. Det finns ju såklart fint förevigat på youtube. Så varsågod, här är “skriket” 

 

Jhide gör det ända rätta. Drar upp henne på scen och skickar Annalisa i rekordfart in i 100 höjdare. 

Murvalarna fattar såklart scoopet och ser till att Johan och Annalisa får mötas efter sändningen. 

Harald

Smaka på namnet. Smaka på begreppet. Smaka på innebörden. Vem är institutionen Harald? 

Jo visst finns det bara en Harald Treutiger. Vem är han då? 

Första kontakten vi fick var troligtvis genom det eminenta programmet “24 karat”. För visst var det bra? Själv kan jag inte utan närmare research återberätta det exakta innehållet av detta program. Det jag minns däremot var att helt vanliga svennebananer kunde vinna guld. Massa guld. Å så fint det skulle passa i deras nyinköpta vitrinskåp. Kanske skulle det matcha deras svartvita tavlor med motivet: stenar.  

Åter till Harald. 

Harald gjorde helt klart sitt genombrott inför den nyexaminerade dokusåpapubliken genom Expedition:Robinson. Han var först ut och står fortfarande som programmets bästa ledare. Han klädde svinbra i khaki och satte ett ansikte på Göteborgs budord “Okay”

24 karat hade som mest ett tittarantal på över fem miljoner. Robinson var ibland inte långt därifrån. Okay spred sig snabbare än crocs-tofflorna och Harald var definitivt det största vi hade. Han är egentligen den programledare som någonsin varit större än Kalle Anka och det är fan stort. Humongous. 

Sen kom milleniumskiftet. 

Harald gick över till tv3. Fick en sjuk lön och programledde Jakten på ökenguldet. Programmet som var en oförskämd rip off på Fångarna på fortet. Ni kanske minns det. Harald fick än en gång kliva in i khakistället. Istället för snabba båtar blev det kamel och överallt sprang det runt Jordanier som jodlade och sköt med gevär. Lasse Holm var självklart där och likaså Lasse Kronér. Det blev ingen formidabel succé. Harald var på väg neråt. 

Nästa steg blev Guiness rekord-tv och återigen var svennebananerna tillbaka i rutan. Studion fylldes av diverse Flen-bor som nu fick chansen av visa upp det de hade tränat på lite för länge i sitt garage. Rekord i stil med sugrörsstaplande och klassikern “Sveriges största fibban-samling” sattes. Harald var nu riktigt långt från Tenga och det märktes nästan på honom. Desperationen utrycktes i en tsunami av Okayn. Ett rop på hjälp som svenska folket inte bet på. 

Harald förvisades till tv4 plus. Här gjorde han Kasta Loss. Ett båtprogram. Han var perfekt för rollen och fick mer utrymme för sitt göteborgstugg. Det var fêske och ett ständigt argumenterande för att västkusten hade bästa skärgården. Men ingen tittade såklart. Det var ju tv4 plus.

Åren har gått men har Harald äntligen påbörjat sitt återtåg. För ni har väl inte missat det? Varje dag kan man nu få sin Harald-fix genom Full Bricka. Här bjuds det på härligt klassikt bingospel och en hel drös avdankade dansband. Allting fint förpackat med ordvitsar i världsklass. Säger Harald okay mer än tjugofem gånger i ett program så slängs ett extra kilo Gevalia in i potten. Något som är mer regel än undantag. Okay?

Konstigt inlägg kan tyckas. Men jag vill bestämt hävda att Harald är en av Sveriges bästa programledare. Värd så mycket mer än att få vara konferencier på Volvo Pentas julfest. Det är riktig skandal att de satt den skräniga skatan Linda Isacsson som programledare för Robinson 2009. Harald är den ända som med rätt kan klä sig i khaki och det är fan ett krav om man ska leda Robinson. 

Missa inte Harald´s helt egna hemsida. Gött. 

Trädgårdstomte

Den här bilden från googles superdupermegasofta funktion google streets visar hur trevligt det kan vara med trädgårdstomtar eller som i det här fallet. En trädgårdselefant. 

Det påminner mig om en liten video som jag såg för ett tag sedan. Den går i samma andra och det är den eminenta John Cleese som gör en fransk cribning av sitt hus. Och Johnny besitter tydligen en makalös djurfetisch. Djur, överallt djur.

At Home with John Cleese from Dean Whitbread on Vimeo.

Tillbaka till framtiden

Jag är tack och lov tillbaka från Uddevalla. 

Sundsvall var mediokert. Bollnäs var trots sitt yttre ändå ganska charmigt. Uddevalla däremot. 

Jag hade en viss förhoppning om lite go västkustcharm men icke. Riktig skitstad det där. Inga goa gubbar, inget räkfrosseri och ingen föll för mina ordvitsar. Klockan däremot, där var jag rätt ute.  

Hotellet, som inte ville veta av någon som helst uppkoppling till omvärlden, gjorde att det legat lite lugnt här på bloggen. Ingen fêsk i nätet (som man säger i Göteborg, men absolut inte i Uddevalla). 

Så.

Greetings from Uddevalla!

Bättre sent än aldrig. Vi får väl skylla allt på posten. De är väl fortfarande bittra över det där med julbordet. Så till alla postenanställda, här kommer ett litet tips: Trampa er över till närmaste butik och köp er lite glädje. Allt fint förpackat i en liten låda, precis som alltid.  

Barbaric!

Veckans Mörby Centrum är här. Dags att packa väskan och bege mig. Jag fyller den med mask, toast och slistark lina. Klockan är tillbakavriden (ett år) och prästen kallar mig Glenn. Som Oldsberg skulle sagt: "Resan går till Uddevalla"

Annars söndag idag. Efter en mycket trevlig kväll igår så känner vi nog oss alla lite som kära Senator Byrd. 

Barbaric!

Tycker det är fult att klaga. Efter föregående framträdande som får Obama att framstå som en retoriker av Paolo Roberto-rang så är det klart att gubben får ta en nap!

Timell

Nej. Håll med om att det här är ganska roligt. 

Ultrarapid är det nya svarta.

China in your hand

Fyra gånger under de senaste två veckorna har jag passerat något mycket mycket märkligt. En plats som stinker amerikanskt storhetsvansinne lång väg. Missförstå mig inte nu. Jag älskar amerikanskt storhetsvansinne. Men vi kan väl låta det hålla sig på rätt sida om atlanten. 

När man på E4:an passerat Uppsala så slås man för första gången av det riktiga Sverige. Med andra ord: Skog. För Sverige är just uppbyggt av skog. Utan skogen hade vi knappast haft någon form av livstecken på denna del av jorden. För det måste väl ändå vara så bosättarna tänkte när de flydde härliga Sydeuropa och traskade norrut. Nog om det. 

Efter ett antal mil kan man vid horisonten ana att något stort hägrar. Man gnuggar ögonen och tittar igen. Fortfarande där. Vägen driver oss allt närmare och konstruktionen växer. Alla i bilen gapar. Det kan inte vara möjligt. Skyltarna på vägen gör sitt bästa med att ge ledtrådar till vad som möjligen väntar. 

På skyltarna står det Dragon Gate. 

Ni som kört norr om Uppsala någon gång under de senaste åren vet vad jag pratar om. Jag som gärna inte rör mig på dessa breddgrader blir lika stel som en nyfiskad och död aborre varje gång jag ser denna märkvärdiga konstruktion. 

Efter lite research har jag nu skaffat mig, som man säger, lite kött på benen. Mannen som verkar ha gått helt haywire heter (inte helt otippat) Mr. Li och kommer från (surprise!) Kina. Han har blivit miljardär på myggmedel och satsar nu 100 millar på denna vulgärhärliga byggnad utmed E4:an. Det är tänkt att bli en mötesplats för Kinesiska affärsmän som vill göra business med svenskar. Det är fan skamligt att behöva dra dem ända dit för att göra ännu en slentriandeal med HM eller Lindex.

“Det vi bygger är i första hand ett monument, en mäktig byggnad, ett livsverk.”

säger Mr. Li i en kommentar. Och vid närmare åtanke. Så är det kanske förbannat skönt att den ligger just där och inte i den civiliserade delen av Sverige.