Skriet

Såg ni Idol i fredags. Troligtvis inte. I en tjock söndagsdimma såg jag reprisen och trodde jag skulle bli besviken. 

Jag visste redan att Johan hade åkt ut, det hade jag redan firat, men att hans uppträdande skulle ta en så oavsiktligt härlig sväng trodde jag inte. Vi fick vara med om ett makalöst skrik. 

Vi visste redan att massiva horder 13-åriga tjejer skrek så fort de såg honom. Men jag hade någon stans en förhoppning om att dessa skrik gjordes med en smula ironi. “Vi skriker för att vi borde och för att det är roligt”.

Nu fick vi ett ansikte på detta skrik. Vi skulle kunna kalla det the mother of all skrik. 

Johan var mitt i sin låt och vände sig mot ett av hans “fan” i publiken. Kanske som ett tack för att de häckat utanför Scandic Anglais i åtta veckors tid. Hon blir fantastiskt chockad. Skriker rätt ut. 

Egentligen ingen idé att jag förklarar händelsen. Det finns ju såklart fint förevigat på youtube. Så varsågod, här är “skriket” 

 

Jhide gör det ända rätta. Drar upp henne på scen och skickar Annalisa i rekordfart in i 100 höjdare. 

Murvalarna fattar såklart scoopet och ser till att Johan och Annalisa får mötas efter sändningen. 

Harald

Smaka på namnet. Smaka på begreppet. Smaka på innebörden. Vem är institutionen Harald? 

Jo visst finns det bara en Harald Treutiger. Vem är han då? 

Första kontakten vi fick var troligtvis genom det eminenta programmet “24 karat”. För visst var det bra? Själv kan jag inte utan närmare research återberätta det exakta innehållet av detta program. Det jag minns däremot var att helt vanliga svennebananer kunde vinna guld. Massa guld. Å så fint det skulle passa i deras nyinköpta vitrinskåp. Kanske skulle det matcha deras svartvita tavlor med motivet: stenar.  

Åter till Harald. 

Harald gjorde helt klart sitt genombrott inför den nyexaminerade dokusåpapubliken genom Expedition:Robinson. Han var först ut och står fortfarande som programmets bästa ledare. Han klädde svinbra i khaki och satte ett ansikte på Göteborgs budord “Okay”

24 karat hade som mest ett tittarantal på över fem miljoner. Robinson var ibland inte långt därifrån. Okay spred sig snabbare än crocs-tofflorna och Harald var definitivt det största vi hade. Han är egentligen den programledare som någonsin varit större än Kalle Anka och det är fan stort. Humongous. 

Sen kom milleniumskiftet. 

Harald gick över till tv3. Fick en sjuk lön och programledde Jakten på ökenguldet. Programmet som var en oförskämd rip off på Fångarna på fortet. Ni kanske minns det. Harald fick än en gång kliva in i khakistället. Istället för snabba båtar blev det kamel och överallt sprang det runt Jordanier som jodlade och sköt med gevär. Lasse Holm var självklart där och likaså Lasse Kronér. Det blev ingen formidabel succé. Harald var på väg neråt. 

Nästa steg blev Guiness rekord-tv och återigen var svennebananerna tillbaka i rutan. Studion fylldes av diverse Flen-bor som nu fick chansen av visa upp det de hade tränat på lite för länge i sitt garage. Rekord i stil med sugrörsstaplande och klassikern “Sveriges största fibban-samling” sattes. Harald var nu riktigt långt från Tenga och det märktes nästan på honom. Desperationen utrycktes i en tsunami av Okayn. Ett rop på hjälp som svenska folket inte bet på. 

Harald förvisades till tv4 plus. Här gjorde han Kasta Loss. Ett båtprogram. Han var perfekt för rollen och fick mer utrymme för sitt göteborgstugg. Det var fêske och ett ständigt argumenterande för att västkusten hade bästa skärgården. Men ingen tittade såklart. Det var ju tv4 plus.

Åren har gått men har Harald äntligen påbörjat sitt återtåg. För ni har väl inte missat det? Varje dag kan man nu få sin Harald-fix genom Full Bricka. Här bjuds det på härligt klassikt bingospel och en hel drös avdankade dansband. Allting fint förpackat med ordvitsar i världsklass. Säger Harald okay mer än tjugofem gånger i ett program så slängs ett extra kilo Gevalia in i potten. Något som är mer regel än undantag. Okay?

Konstigt inlägg kan tyckas. Men jag vill bestämt hävda att Harald är en av Sveriges bästa programledare. Värd så mycket mer än att få vara konferencier på Volvo Pentas julfest. Det är riktig skandal att de satt den skräniga skatan Linda Isacsson som programledare för Robinson 2009. Harald är den ända som med rätt kan klä sig i khaki och det är fan ett krav om man ska leda Robinson. 

Missa inte Harald´s helt egna hemsida. Gött. 

Trädgårdstomte

Den här bilden från googles superdupermegasofta funktion google streets visar hur trevligt det kan vara med trädgårdstomtar eller som i det här fallet. En trädgårdselefant. 

Det påminner mig om en liten video som jag såg för ett tag sedan. Den går i samma andra och det är den eminenta John Cleese som gör en fransk cribning av sitt hus. Och Johnny besitter tydligen en makalös djurfetisch. Djur, överallt djur.

At Home with John Cleese from Dean Whitbread on Vimeo.

Tillbaka till framtiden

Jag är tack och lov tillbaka från Uddevalla. 

Sundsvall var mediokert. Bollnäs var trots sitt yttre ändå ganska charmigt. Uddevalla däremot. 

Jag hade en viss förhoppning om lite go västkustcharm men icke. Riktig skitstad det där. Inga goa gubbar, inget räkfrosseri och ingen föll för mina ordvitsar. Klockan däremot, där var jag rätt ute.  

Hotellet, som inte ville veta av någon som helst uppkoppling till omvärlden, gjorde att det legat lite lugnt här på bloggen. Ingen fêsk i nätet (som man säger i Göteborg, men absolut inte i Uddevalla). 

Så.

Greetings from Uddevalla!

Bättre sent än aldrig. Vi får väl skylla allt på posten. De är väl fortfarande bittra över det där med julbordet. Så till alla postenanställda, här kommer ett litet tips: Trampa er över till närmaste butik och köp er lite glädje. Allt fint förpackat i en liten låda, precis som alltid.  

Barbaric!

Veckans Mörby Centrum är här. Dags att packa väskan och bege mig. Jag fyller den med mask, toast och slistark lina. Klockan är tillbakavriden (ett år) och prästen kallar mig Glenn. Som Oldsberg skulle sagt: "Resan går till Uddevalla"

Annars söndag idag. Efter en mycket trevlig kväll igår så känner vi nog oss alla lite som kära Senator Byrd. 

Barbaric!

Tycker det är fult att klaga. Efter föregående framträdande som får Obama att framstå som en retoriker av Paolo Roberto-rang så är det klart att gubben får ta en nap!

Timell

Nej. Håll med om att det här är ganska roligt. 

Ultrarapid är det nya svarta.

China in your hand

Fyra gånger under de senaste två veckorna har jag passerat något mycket mycket märkligt. En plats som stinker amerikanskt storhetsvansinne lång väg. Missförstå mig inte nu. Jag älskar amerikanskt storhetsvansinne. Men vi kan väl låta det hålla sig på rätt sida om atlanten. 

När man på E4:an passerat Uppsala så slås man för första gången av det riktiga Sverige. Med andra ord: Skog. För Sverige är just uppbyggt av skog. Utan skogen hade vi knappast haft någon form av livstecken på denna del av jorden. För det måste väl ändå vara så bosättarna tänkte när de flydde härliga Sydeuropa och traskade norrut. Nog om det. 

Efter ett antal mil kan man vid horisonten ana att något stort hägrar. Man gnuggar ögonen och tittar igen. Fortfarande där. Vägen driver oss allt närmare och konstruktionen växer. Alla i bilen gapar. Det kan inte vara möjligt. Skyltarna på vägen gör sitt bästa med att ge ledtrådar till vad som möjligen väntar. 

På skyltarna står det Dragon Gate. 

Ni som kört norr om Uppsala någon gång under de senaste åren vet vad jag pratar om. Jag som gärna inte rör mig på dessa breddgrader blir lika stel som en nyfiskad och död aborre varje gång jag ser denna märkvärdiga konstruktion. 

Efter lite research har jag nu skaffat mig, som man säger, lite kött på benen. Mannen som verkar ha gått helt haywire heter (inte helt otippat) Mr. Li och kommer från (surprise!) Kina. Han har blivit miljardär på myggmedel och satsar nu 100 millar på denna vulgärhärliga byggnad utmed E4:an. Det är tänkt att bli en mötesplats för Kinesiska affärsmän som vill göra business med svenskar. Det är fan skamligt att behöva dra dem ända dit för att göra ännu en slentriandeal med HM eller Lindex.

“Det vi bygger är i första hand ett monument, en mäktig byggnad, ett livsverk.”

säger Mr. Li i en kommentar. Och vid närmare åtanke. Så är det kanske förbannat skönt att den ligger just där och inte i den civiliserade delen av Sverige. 

Bildextravaganza!!

Varsågod. Jag besöker platser, så ni inte behöver. Vi började i Sundsvall. Sen till Bollnäs. Nästa vecka en ny destination, men det tar vi då. 

Under dessa två resor har jag passerat något mycket mycket märkligt. Det kör vi en klipphängare på tills imorgon. 

Nu: Bildextravaganza från Bollnäs.  

Till Havs

Baren - Håkan är troligtvis den person på denna jord som lyckats / misslyckats med att få ett “Baren” - prefix i två olika program. Först blev han Baren-Håkan i programmet med namnet. Just det. Baren. Efter det sjönk han snabbare än en ståplats i nybroviken. Kvar blev det en Håkan-staty i Västerås som främsta minnesmärke. 

Sen började rykten florera om att en Finlandsbåtsreality var på G och Håkan såg sin livs andra chans. Han skulle bara bli den nya Joker. Det fanns ett tomrum i svenskarnas hjärtan efter att Freja och Johannes Brost ställdes in i ett dunkelt rekvesitamagasin i Frihamnen. 

Och som han tog den. Nu är han hela innebandygenerationens superhjälte och alla kastar sig på telefonen, bokar biljett, packar trekvartsbyxorna och sätter sig på bussen mot huvudstan. Här ska det åkas färja och träffa Super-Håkan. 

Håkan lyckades och enligt han själv så är det väl “inga konstigheter”

På frågan “Varför åker du på kryssning?”  så svarar vi “Se Finland” såklart. Alternativt "Maten" eller "Åka båt"

Ett litet bonusklipp med Håkan:

Bollnäs!

Jag är i Bollnäs. Det är strålande sol och svinkallt. Det är vackert här i Bollnäs, och jag har tydligen stans bästa utsikt. Fruktansvärt nöjd. Håller hotelldörren öppen lite extra varje gång jag svänger förbi rummet och håller tummarna för att någon medpassagerare ska gå förbi och avundas min utsikt. 

Greetings from Bollnäs!

Viktigt meddelande till alla boende i närheten av...(?)

Trist det där med björnen. Tycker det har gått lite för långt när björnarna ska tillåtas försvara sig innan de blir skjutna. Det är ju inte rättvist. Tänk om Österrikarna skulle få ha två skidor på sig när de tävlar.

Sedan är det ju väldigt roligt att det är en björn fylld med humor vi har att göra med här. Man hör och ser alltid hur de klubbar ner folk med sina tassar. Det måste lätt vara mest effektivt. Eller om den ska använda munnen så borde det vara bättre respons på att ta ett rejält grepp om hela överkroppen. Men icke den här björnen. Han hade planerat in i minsta detalj hur han skulle kunna bli minst lika känd som Robinson - Robbar, Rosings och Gynnings. Han lät inte mannen dö. Ett rak höger med tassen hade lätt kunnat döda. Nu när personen lever kommer han kunna skapa oändligt med spaltmetrar om hur läskigt, smärtsamt och “hur när jag var att dö”. Björnen som knappast (så länge personen lever) är offret utan bara försökte försvara sig kommer bli nationalhjälte. Han kommer gå före i kön till White Room och därmed nått sitt mål. 

Allt detta om inte de fega jävlarna hade knäppt björnen och därmed krossat hans drömmar. 

Vi kan även tacka Aftonbladet för deras utomordentliga journalistik. Nu vet vi alla, genom kartan och röda krysset, precis var händelsen inträffade. Så alla som är i närheten av (?) eller planerar att åka till skogarna i (?) gör sig bäst genom att stänga alla fönster och hålla sig inne.  

Fredag

Om vi alla tar upp kalendern och slår upp den 14 november så ser vi att det står Fredag med stort F. Och Fredag med stort F vet vi alla vad det betyder. Det är ju lika med en flaska Kir. Och Kir blir det. 

Tips! Kir passar utmärkt till ljuv musik från Tommy Körbergs läckra stämma. 

Missa inte Tommys smakfulla pipa. 35 sekunder in drar kalaset igång och Tommy är gladast av alla. Så pudra näsan, korka upp din flaska Kir och njut. 

Slänger även in Stad i ljus. Även den, likt the final countdown, finns swedad av mig på en tveksam karaokescen. Det börjar luta åt en liten swedefestival snart.

Fredag! 

Janne J

För några veckor sedan skrev jag såhär i en av teveguiderna: 

"Svt1 22:00 Debatt - Trots Sveriges i särklass fulaste studio finns mycket här att hämta. Tar det slut på argument från någon part så tar Janne Josefsson glatt över. Hans härliga attack mot blondinbella är redan classic tv history. Näst på tur lär hela schulmanfamiljen stå och det kan mycket väl bli den första live-sändna avrättningen sedan Saddam 2006."

Och ikväll händer det. Schulmans ska vara med och Janne J är sådär halvglad över de mail de skickat i hans namn. 

Missa inte.

Europe med The Final Countdown...

är en fruktansvärd låt och har gett Joey Tempest ett royaltyliv han knappast förtjänar. Gubbarna på STIM håller tydligen på att gå helt loco över denna massiva mängd utbetalningar. Grand Garbo i Sollentuna är helt klart en bidragande faktor. 

Videon till låten är en skapelse i sig. En video som jag under en ytterst tveksam dag swedade. Kanske. Kanske. Kommer den upp här snart. Så länge får ni njuta av originalet och alla gemytliga SVT-rävar. 

Europe - The Final Countdown
Uploaded by DARKBENZIN

Tyckte låttemat var klädsamt då vi bara har en liten timme kvar här i Sundsvall. Fyra femtontimmarsdagar är till ända. Slaveri är tydligen lagligt i Sverige igen. Var är Rosa Parks när man behöver henne?

Just nu: En sista sync...

Norrland!

Jag är i Sundsvall. Det är mörkt, kallt och jävligt. Mer om det imorgon.

Så länge. Greetings from Sundsvall! 

45

På många sätt en bra vecka gör nu sorti. Vad minns vi då från årets 45:e vecka? Kanske att Amerika fick en förtjusande president. Eller att hans motståndare höll ett riktigt bra tack-grattis-och-adjö-tal. Det kanske till och med blir så att Kalmar FF blir mest signifikant för vecka 45. 

Svaret är egentligen ganska självklart. Inget av dem. 

Den händelsen folk kommer att tänka på när de om 10 år tänker tillbaka på vecka 45 2008 är när Petra Nordlund sa “Bertil falukorv” för andra gången i sin karriär. En freudiansk felsägning av högsta klass. SM-guld till dig Petra. Grattis! 

Första: 

Andra:

En alvedon och luftfartsverket, Tack!

Hur mycket man än vrider och vänder på det så finns det få saker som kan mildra den förnäma smällan från en lördagskväll. Man blir en första klassens pillertrillare och likt en dromedar så suger man i sig tveklösa vätskor som resorb och treo. Tyvärr så blir resultatet i kroppens egna lilla Nasdaq-index oförändrat. 

Jag har dock ett eget litet tips och trix som jag mer än gärna delar med mig till er. Det klassiska statliga Luftfartsverket har en inbyggd tjänst som helt är skapad för alla som känner sig allmänt vissna. Man får börja med att gå in på deras webbsida www.lfv.se. Välj sedan Arlanda utrikes - ankomster - OK. Här har vi en källa till direkt välmående. Vid en flyktig överblick kan man tänka att det är en helt vanlig tidtabell men det är så mycket mer! Det gäller att leta efter alla försenade flighter. Ju senare desto bättre. Två timmar är lika med seger. Inställd flight är lika med jackpot. 

Bara tanken av att det suttit 200 semesterfirare på en motbjudande flygplats i Nueva Estocolmo gör att det kittlar i hela kroppen. Där sitter de med en kaffevoucher och ett krossat semesterminne.   

Blir bubblig av lycka och smällan från lördagskvällen känns lika fjärran som de strandade resenärerna. 

Här har vi ett lysande exempel på en flight som har gjort min morgon till en dans. Flyget från Las Palmas som skulle ha landat 21:35 fick se sig nudda mark i Stockholm klockan 00:50. Det får vi väl ändå klassa som en riktigt bra utdelning inom segerkategorin.