Fåglar har länge viskat om att tvångstankar är ett vanligt fenomen i folks vardag. Det kan vara allt från att bara gå på vita sträck i herr-gårmanterritorium till att blinka med lamporna femtielva gånger innan man kan släcka. Hittills har jag tacksamt varit befriad från detta bitvis skadade beteende. Men så en dag. Likt ika i Rutan’s krossande av en hel generations uppväxt så fick jag en tvångstanke som förändrade livet as I know it.
Under en annars ganska medioker onsdagsmorgon lyssnade jag helt oskyldigt på Adam & Gry. De kom in på “den lilla roliga leken man kan ha när man kör bil leken”. Trevligt, en lek, tänkte jag. Och som en händelse satt jag i bilen (liten värld).
Spelet går ut på att man ska hitta siffror i registreringsskyltar. Level 1 går ut på att hitta 001. När den är funnen är man vidare till level 2 som inte helt ologiskt ger uppdraget att hitta 002. Och sådär håller det på. Är man skolad på rätt sida om järnvägsspåret är det inte helt omöjligt att räkna ut att det finns 999 levels. Sen är man champ och vinner “we are the champions” som download.
Nu har jag mil efter mil spanat efter plåtar med de gyllene sifferkombinationerna. Vad ni än gör, börja aldrig med detta, det driver mig åt helvetet. Inte nog med att det är fullkomligt livsfarligt, det tar även upp hela ens tankeförmåga. Glöm att ha en normal konversation i närheten av bilar i framtiden. Det har gått månader och jag vet inte hur jag ska ta mig hur detta vansinne. Det behövs en Jonas Birgersson för att spräcka den här bubblan.
Om det är någon vänlig själ där ute som sitter och trycker på en 001a. Hör gärna av er. Månader utan någon som helst framgång. Gah!. ge mig. level 2. nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar