Kalla Kriget

Det ska mycket till för att jag ska knåpa ihop ett inlägg en morgon som denna. Om jag skulle röra mig ute på gatorna idag så skulle det troligtvis monsuneras in mms med tips till nyhetsredaktionerna om en struts som valsar runt. Den betongkeps jag idag tilldelats har nämligen resulterat i ett strutsliknande kroppsuttryck. Nog om det. 

Jag har tidigare berättat om mina känslor för Gotland (orka länka, ni får scrolla, lata jävlar). Idag har helagotland.se gjort mig lite konfunderad. Två saker dök upp innanför betonget när jag läste följande: 

För det första: Två innebandylirare är alltid mer än en Zlatan. Får man för sig att skaffa två  undersåtar som får sköta allehanda dagssysslor, köpa mjölk typ eller möjligen Ahlgrens Bilar, så går det inte att komma ifrån att man får två(!) härliga blonderade trekvartsbyxklädda pojkar för ungefär samma pris som en Zlatan. 

För det andra: Är det jag eller någon annan som är helt dum i huvudet. Är det något jag missat här? Något som borde ha adderats till allmänbildningen? Jag menar. Hur i hela friden blev priset 54 000? 

Visby ville ha grabbarna till sin startsexa. De såg väl någon jäkla talang inom Grönbladssläktet och kände att de ville ha båda. Vad vet jag. I alla fall så tyckte Visby att 50 tusen var ett på tok för högt pris. No way José! skrevs det i faxkorrespondensen. Ingen var överens. Lite kalla kriget vibbar, ingen visste var man hade varandra. De gick till någon skiljenämnd, vilket tydligen är protokollet inom innebandy. 

Vad roligt det skulle vara om man körde samma race vid förhandlingarna av fotbollsspelare. Att Real Madrid bossen ringer Inter och bjuder 100 millar för Zlatan. Inter vill ha 500. No-sir-ree-bob, då vi kör “nämnden” säger Realbossen. Anyways, tillbaka till bandyn. 

Skiljenämnden sätter sig ner. Går igenom fallet. Det diskuteras fram och tillbaka, säkert långt in på småtimmarna, innan man kommer fram till ett beslut. Visby ska betala 54 000 för båda grabbarna. Beslutet når Visby IBK och nu jublas det. Festas på Gutekällaren som aldrig förr. "Nu fick verkligen på nosen de där lappjävlarna i Norrland, trodde de verkligen att de skulle få femtiotusen!" skriker ordförande Jansson i välkomsttalet. Seger! 

Hur priset gick från 50 till 54 tusen är verkligen dagens mysterium. Veckans till och med.